Hos oss iakttar man inte trafikreglerna.
Och vad mera är: var och en är övertygad om att man inte heller egentligen är tvungen att göra det.
Således handlar man enligt denna sin övertygelse: man går över gatan vid rött ljus, vid gult ljus och ibland till och med vid grönt ljus.
Om det bara vore någon enstaka ginge det väl an, men alla gör så här. Och om man i nitisk oskuld söker ställa någon till svars och lagenligt bötfälla honom eller henne skall man snart erfara att detta är omöjligt.
Den förste drar upp ett plastinbakat kort.
Den andre viskar något i ditt öra.
Den tredje visar sig vara en kollega.
Den fjärde ser dig över huvud taget inte – han har blicken riktad långt i fjärran, någonstans i framtiden, och han vandrar bara vidare, med händerna på ryggen och blicken mot framtiden.
Den femte är från vischan – där är allting annorlunda, till och med trafiksignalerna är annorlunda. Rött betyder gå.
Den sjätte låter sig inte kontrolleras.
Den sjunde är din tandläkare. Utan honom måste du vänta på plomben i tre månader.
Den åttonde är en känd fotbollsspelare och står dessutom högre på samhällsstegen än du själv.
Den nionde är militär. Sådana lyder under krigsrätt.
Den tionde är minderårig. Han har knappt fyllt sexton och vet inte vad han gör. Framtiden ligger framför honom och då kommer han aldrig att bete sig så här.
Den elfte är din sons lärare. Alla vet vilken konkurrens det är idag om platserna till universitetet. En trea i avgångsbetyget och vägen är stängd.
Den tolfte är en offentlig person.
Den trettonde är livsfarlig.
Den fjortonde ser du varje kväll i den där TV-serien.
Den femtonde är gift med en utländska.
Den sextonde är från din hemby.
Den sjuttonde är protokollförare.
Den artonde visar sig vara god vän till din chef.
Den nittonde är rörmokare. De är i utdöende och jakten på dem är förbjuden.
Den tjugonde är en kvinna. Men vilken kvinna! Hundra procent!
Då är det bara en kvar: den tjugoförsta. Det är en vanlig medborgare och han står där undergivet och inväntar sitt öde.
Det är fritt fram att drämma till och bötfälla honom så att han lär sig hur det går om man bryter mot trafikreglerna.
Och du drämmer till.
Han betalar leende, du känner dig illa till mods och finner dig föranlåten att tala om för honom att reglerna är till för att hållas, man måste helt enkelt följa reglerna.
– Självklart, svarar han. Idag skall jag följa dem. Jag har glömt mitt plastkort hemma.
Han går vidare medan du fortsätter att vaka över trafiken.
Men i ett sådant läge – vad kan man då vänta sig för slags trafik?
Översättning: Ulla Roseen