Det \u00e4r s\u00f6ndag, himlen lyser klar \u00f6ver staden, det \u00e4r varmt och de solida familje\u00f6verhuvudena \u00e4r sedan l\u00e4nge i sina sommarstugor utanf\u00f6r staden och jag och min son sitter i vardagsrummet, l\u00e4\u00adser en bok och tittar ut \u00f6ver hustaken.<\/p>\n
Egentligen \u00e4r det bara jag som l\u00e4ser, sonen tittar p\u00e5 duvorna p\u00e5 grannens tak. Det \u00e4r stilla, \u00f6dsligt, s\u00f6ndag. Man be\u00adh\u00f6ver inte ens g\u00e5 till arbetet.<\/p>\n
\u201dMen du\u201d, forts\u00e4tter min son, \u201dom vi tar vingar fr\u00e5n en svan?\u201d<\/p>\n
Jag nickar med huvudet utan att s\u00e4ga n\u00e5gonting. Det g\u00e5r inte.<\/p>\n
\u201dMen \u00f6rnens vingar d\u00e5?\u201d<\/p>\n
\u201dInte \u00f6rnens heller.\u201d<\/p>\n
\u201dMen han \u00e4r v\u00e4l f\u00e5glarnas konung?\u201d<\/p>\n
\u201dDet spelar ingen roll om han \u00e4r kung eller inte\u201d, s\u00e4ger jag.<\/p>\n
Lillen pressar ihop l\u00e4pparna och fun\u00adderar.<\/p>\n
\u201dAlbatrossen\u201d, s\u00e4ger han f\u00f6rhopp\u00adningsfullt. \u201dDen har stora vingar?\u201d<\/p>\n
\u201dNej\u201d, s\u00e4ger jag, \u201dorimligt\u201d.<\/p>\n
Han funderar igen.<\/p>\n
\u201dM\u00e5sen?\u201d<\/p>\n
Jag nekar igen.<\/p>\n
\u201dMen hur d\u00e5?\u201d fr\u00e5gar min son.<\/p>\n
\u201dVarifr\u00e5n ska vi ta vingar?\u201d<\/p>\n
Han vill flyga. Vill ta vingar ifr\u00e5n en f\u00e5gel, binda dem till sina armar och flyga iv\u00e4g.<\/p>\n
\u201dVarf\u00f6r flyger du inte med flygplan\u201d, s\u00e4ger jag. \u201dIst\u00e4llet f\u00f6r att leta efter ving\u00adar, binda fast dem, sen flaxa med dem – varf\u00f6r alla dessa besv\u00e4r? K\u00f6p dig en flygbiljett, s\u00e4tt dig i f\u00e5t\u00f6ljen, l\u00e4s, drick kaffe… Du kan till och med ta dig en liten blund.\u201d<\/p>\n
\u201dDet passar inte,\u201d s\u00e4ger min son.<\/p>\n
\u201dVarf\u00f6r det? Du f\u00e5r pengar av mig till flygbiljetten.\u201d<\/p>\n
\u201dD\u00e4rf\u00f6r att flygplanet flyger, inte jag. Jag \u00e4r bara med. Och jag vill flyga sj\u00e4lv.\u201d<\/p>\n
Jag tittar p\u00e5 honom – en sex\u00e5ring, all\u00advarlig med rynkade \u00f6gonbryn som fun\u00adderar p\u00e5 hur han ska kunna flyga. Han vill leva som en f\u00e5gel.<\/p>\n
\u201dVilken generation\u201d, s\u00e4ger jag. Den har flygplan, alla bekv\u00e4mligheter, flyg\u00adv\u00e4rdinna, f\u00f6rfriskningar, choklad och se: han vill flyga sj\u00e4lv. Vilken \u00f6verdriven sj\u00e4lvs\u00e4kerhet.<\/p>\n
\u201dMen att flyga med flygplan, det \u00e4r ju samma sak som att vara hemma – vad \u00e4r skillnaden? Titta nu, nu sitter du och l\u00e4ser, dricker kaffe… Men jag vill flyga och inte dricka kaffe.\u201d<\/p>\n
\u201dNu r\u00e4cker det med de d\u00e4r dumheter\u00adna\u201d, s\u00e4ger jag, argt. \u201dHela morgonen rabblar du: flyga, luft… jag vill flyga. Flygplanen flyger. F\u00e5glarna flyger. Inte m\u00e4nniskorna. M\u00e4nniskorna g\u00e5r p\u00e5 jor\u00adden. L\u00e5t mig nu l\u00e4sa boken f\u00e4rdig i fred.\u201d<\/p>\n
Lillen rynkar \u00f6gonbrynen och forts\u00e4t\u00adter att grubbla.<\/p>\n
Se s\u00e5, t\u00e4nker jag. Flyga – barnslighe\u00adter. I st\u00e4llet f\u00f6r att \u00e4gna sig \u00e5t n\u00e5got all\u00advarligt sitter han h\u00e4r och funderar \u00f6ver dumheter. Flyga. S\u00e5 h\u00e4r l\u00e4tt flyger man… N\u00e4r jag var i hans \u00e5lder…<\/p>\n
Och pl\u00f6tsligt minns jag – det lilla hu\u00adset, insjunken i k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dets vita blom sitter jag p\u00e5 den h\u00f6gsta grenen, tittar p\u00e5 duvorna p\u00e5 grannhusets tak, str\u00e4cker ut armarna och vill flyga.<\/p>\n
Jaha… s\u00e4ger jag h\u00f6gt, ja. Underligt, n\u00e4r upph\u00f6rde jag att vilja? N\u00e4r upph\u00f6rde jag att t\u00e4nka p\u00e5 det?<\/p>\n
K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4den bar sin frukt, m\u00e5nga h\u00f6star och v\u00e5rar har g\u00e5tt sedan tr\u00e4det torkade, jag tror vi h\u00f6gg ner det, sen b\u00f6r\u00adjade huset bli mindre och mindre, likas\u00e5 g\u00e5rden och m\u00e4nniskorna i den – liksom n\u00e4r man avl\u00e4gsnar sig fr\u00e5n n\u00e5gon\u00adting… Vi blev vuxna och vingarna fl\u00f6g bort n\u00e5gonstans – utan oss.<\/p>\n
N\u00e4r f\u00e5r m\u00e4nniskan tid att fundera \u00f6ver flygning, hemmet, familjen, arbetet…<\/p>\n
Ingen tid f\u00f6r fantasi.<\/p>\n
D\u00e5 m\u00e5ste vi flyga – s\u00e5 fl\u00f6g vi med BALKANs flygplan.<\/p>\n
Men bland k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dets grenar, mitt i blomningen – vad var det? Vart tog det v\u00e4gen?<\/p>\n
Grenarna \u00e4r borta, vi beh\u00f6ver inte l\u00e4ngre vingar, vi blir n\u00f6jda med bevinga\u00adde fraser.<\/p>\n
\u201dDumheter\u201d, s\u00e4ger jag sen h\u00f6gt. Vilka dumheter som kan dyka upp hos en m\u00e4nniska p\u00e5 en s\u00f6ndag. M\u00e5tte det bli m\u00e5ndag s\u00e5 att man kan g\u00e5 till jobbet…<\/p>\n
\u00d6vers\u00e4ttning: Ulla Roseen<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det \u00e4r s\u00f6ndag, himlen lyser klar \u00f6ver staden, det \u00e4r varmt och de solida familje\u00f6verhuvudena \u00e4r sedan l\u00e4nge i sina sommarstugor utanf\u00f6r staden och jag och min son sitter i vardagsrummet, l\u00e4\u00adser en bok och tittar ut \u00f6ver hustaken. Egentligen \u00e4r det bara jag som l\u00e4ser, sonen tittar p\u00e5 duvorna p\u00e5 grannens tak. Det \u00e4r … <\/p>\n